som singel är nog söndagskvällar (nu är det visst måndag fast ändå söndag) veckans värsta kvällar. Tankarna snurrar och man vill inget hellre än att få krypa ner i soffan för att slöglo på någon halvkass film och kramas lite. Det är alldeles för längesen jag fick uppleva något sådant. Jag saknar det. Behöver det. Älskar det.

Har testat detta med nätdejting tidigare och även börjat lite smått igen. Men det känns inte helt rätt. Ungefär 90% av alla presentationer säger ungefär samma sak; lugn, trevlig, gillar hemmakvällar men även utgång, djur, tränar men ligger gärna på soffan... hur spännande låter de... men samtidigt kanske det är helt underbart...

Själv har jag tröttnat på att gå ut på krogen, iaf här i stan. Sitter gärna på en uteservering och tar några glas men sen får det vara bra. Om man nu skulle gå ut här i stan så höjer man ju medelåldern en hel del och känner sig som en gamal gubbe, trots att man bara är 26...

Jag är inte alltid den som tar första steget, visst händer det. Men jag uppskattar när en tjej visar sitt intresse först, vissa kanske skulle kalla det att jag är lite mesig, men så långt skulle jag inte dra det hela. Lite blyg i början kanske.

Än så länge har jag inte gett upp hoppet om kärleken, även om tron på den minskar drastiskt varje gång man blir bränd...

Tycket att det är hög tid att någon kommer och tar mig med storm!

// Mr T